Sägnen berättar att kung Bengt som bodde på gården vid ängen, Ängagården, senare Engdegård efter språkinflytande från Nordeuropa, var ute för att lukta på blommorna. Då upptäckte han en märklig sten som stack upp ur ängen. Kung Bengt som var nyfiken av naturen börja försiktigt gräva för att få med sig stenen hem. Det visade sig snart att detta var ett för stort projekt för en man så kung Bengt sammankallade småfurstarna till ett möte. Det var sen eftermiddag när ett fåtal av furstarna samlades runt stenen och ett slitsamt arbete tog sin början. Man försökte med de medel som stod till hands under den tiden. Rep förslog inte långt och hävstänger sviktade hårt men stenen stod ej att rubba för stenen hade i männens ögon vuxit till ett berg. Kung Bengt förstod att onda andar var inblandade i stenens märkliga uppenbarelse. Senare på aftonen när kung Bengt satt på sin kammare bad han om hjälp av den store guden som man dyrkade i området på denna tid. Denne gud var att jämföra med asatrons Tor då han var stor och stark och mullrade när han kom. Eftersom han var traktens gud kallades han i folkmun för Trakt-Tor. Med hjälp av Trakt-Tor lyckades kung Bengt samla styrka att lyfta stenen till den plats där den återfinns i våra dagar. Denna bragd har beskrivits i en lokalt mycket känd folkvisa som på 1970-talet tonsattes av Mikael Wiehe. Wiehe har senare skrivit en egen text där han jämför bragden med stenen med byggandet av pyramiderna i Egypten på faraonernas tid.

Research: Leiph  Augostinos, professor i stenologi.

Sången om sägnen